Det var inte mycket jag behövde för att komma igång med det här igen. Eller ja...vi får se hur det går. Man har saknat det faktiskt. En av anledningarna till att den här verksamheten dog en aning var lite att jag behövde gå tillbaka till en privat sfär på något sätt. Livet förändras som sagt..och ibland känns allt bara som att tröjan sitter bakochfram.
Vilket den gjort...kan man säga. Inleder denna nya fas med en repris. Em hommage till en titan. En förebild. En stålmånniska...min mormor.
2007-03-02
HÄLSINGLAND
Vad är dealen med Hälsingland? När jag hör Thomas Andersson Wij så vill jag också ha ett hus i Hälsingland. Han är ju givetvis från Stockholm...Fruängen om jag inte minns fel...men han hade en morfar som predikade på andra sidan Åreskutan och, inte minst...så har han uppenbarligen kopplingar till Hälsingland...som hans nya singel också är betitlad..."Hälsingland" kort och gott.
Han får mig ofta att gråta, Thomas. Antagligen på onsdag igen då han seplar på Rival och jag ska dit med vackra H. Hälsingland...vet inte om det är för att låten är så jävla vacker eller om det faktiskt är så att det är mitt land också... Mormor...min mormor...föddes i en resväska i Gamla Stan när seklet var ungt. Blev evakuerade ur det kalla och dragiga kyffet i ett hus byggt på sextonhundratalet till statarlängorna..som mormor kallar dom...i Vanadislunden.
Dom står kvar där än...men inte den mormor bodde i. Just den kåken dom bodde i är riven...men det där är hennes kåkar i alla fall, där hon växte upp. Gick i plugget på Norra Real...den röda tegelkåken på Roslagsgatan. Föga glamourös del av stan på den tiden...och ändå var hon väl en av de trasigaste ungarna i den klassen. Mormors pappa var sällan hemma..han var född i Höga kusten och jobbade i skogen där uppe...eller som rallare långt upp i norr. Gick i den där arbetartåget 1931 som ju stannade i Ådalen för att militären öppnade eld och dödade fem. Strejken som var upphovet till demonstrationståget var en sympatistrejk för arbetarna i Marma...som ju ligger just i Hälsingland. I Marma hade min mormors far träffat sin fru..mormors mor..eller min gammelmormor om man så vill. Den släkten hade funnits i Hälsingland så länge man vet...arbetare, torpare...skogsfolk.
Min mormor växte upp där i alla fall...i Vanadislunden...efter det att hennes föräldrar tagit sitt pick och pack och dragit ner hit till Stockholm som så många andra för hundra år sedan. Hamnade sen i en liten tvåa..men modern...nybyggt i Bromma, och där träffade hon sen min morfar...en man med en historia att skriva en bok om. Dom träffades i och för sig i Sumpan...på klassiska Lorry...i den där trappan ner till dansgovet där man själv stått och svajat som artonåring...morfar kom från Kungsholmen via Hagalund...så Sumpan låg väl mitt emellan...och där, i Solna...föddes ju både jag och morsan sen.
En jävla bit från Hälsingland... Ändå älskar jag den där sången..och vad den gör. Och nog fan vill man ha ett hus där. I bandylandskapet. Och även om mitt liv är ett helt annat...att mormor och morfar gjorde något sen..som jag kommer att berätta om någon gång..som gjorde att mina barn aldrig kommer att behöva bo i en resväska i en omodern lägenhet...så kommer man aldrig riktigt ifrån den där doften av svinskit... Men jag är inte så säker på att jag vill det...heller.
Hell dig mormor. Hårtast av dom hårda.
Min mormor lämnade det välsignade tillståndet livet den sista juni och går till historien som en exeptionell människa. Många människor gör ju anspråk på att vara just exeptionella. Oftast är det skitsnack...men det här är hardcore.
Min dotter V gav henne en kram den sista gången mormor såg henne. Det var första gången V gjorde så mot någon annan än mamma och pappa. Jag vette fan..men varje gång jag tänker på det...typ nu...rinner tårarna.
Helvetesjävlaskit. Det var för tidigt. Hon var bäst.
/M
17.22
[3 kommentarer]
Nästan tre år har den här bloggen funnit och till vilken nytta kan man fråga sig. Bra fråga, med tanke på det enorma avstånden mellan inläggen.
Men livet...är ju bra jävla oberäkneligt.
/M
16.10
[3 kommentarer]
