odenplan.nu eller övreöstermalm.nu är M...en man emellan trettio och förtio...levde på och kring just Odenplan i landets huvudstad i många år. Inte längre ensam..och inte längre kvar på Odenplan. Numera övre Östermalm, efter ett drygt årslångt stopp på Kungsholmstorg.
Har skrivit här sedan sommaren 2005 då jag var i rätt svajig form..det blev värre och höll på att sluta illa. Men en dag på ett av mina stamhak kom en lapp till mitt bord och på den stod två ord och nio siffror.
V, min dotter är sjukt trevlig på något sätt. Hon säger inte mycket…men det hon säger är kärnfullt…liksom.
Pappa
Mamma
Boll
Bolibompa
Puss
Hej då
Jag tror hon älskar mig…
På min webradio spelar man Lasses ”Varning för ras”. Och det är det ju..känns det som. Som av en händelse eftersom min gamla tjej TT kom upp i huvudet idag då jag åkte förbi hennes jobb…där hon går och är gravid. Vilket gläder mig mycket. Hon var min bästa vän…
…och en stor hjälp genom en tid som sög rätt så femstjärnigt…den där åldern mellan femton och tjugo. Sen gled vi isär..men det är fortfarande så att hon känns som en syrra…som man inte har så mycket kontakt med. Som min halvsyrra in the United States typ… Man saknar det men avståndet gör att man glömmer bort på något vis.
Och när vi gled isär..var väl då jag hittade Lasse på en snöig ST Eriksplan sent nittiotal, och när han spelat på Studion den kvällen så gled alla hem till sitt på glatta sulor..jag till mig, A som jag var där med hem med nattbuss..och Lasse…vette fan. Såg honom med några tjejer på Rörstrandsgatan..och resten är, som man säger, historia. Både hans och min. Tänkte säga det till honom en dag på ICA när han stod framför mig i kön men c’mon…det är inte jag…tänkte jag.
Men shit vad jag spelade den där sången då...mellan TT och A. Och idag är allt borta...som sand mellan fingrarna. Istället sitter V där..och viskar...puss...
Läser en del såna här föräldraforum på nätterna när jag inte kan sova.. Bland annat läste jag för en tid sedan om en mamma vars sambo ärvt ett hus i Danderyd. Nu bodde dom i en lägenhet någonstans i någon söderförort typ och hon var allvarligt oroad över att flytta till Danderyd. Inte för att det var långt från deras nuvarande hemort…inte för att hon var orolig för att det kunde vara ett stökigt område…inte heller för att hon var orolig för att de kanske inte hade råd. Nej…allt det hade hon ju redan svar på…utan hon var mest orolig att flytta dit för att hon var rädd att det kanske var ”snobbigt”.
”Snobbigt”…vad faan är det??? Ge mig ett svar för fan..hur tänker man då? Här ärver hon en kåk i Danderyd..och hon sitter och oroar sig för att det skulle vara ”snobbigt”… Shait..vad rädd jag blir när jag läser sånt. Det där är så otroligt typiskt folk som kommer från gillestugetäta radhusförorter…att allt som inte är lika stillöst som deras egna vardag är ”snobbigt”. Notera citationstecknen..
Jag har en liten spaning i samma anda förresten…som bygger på just denna i söderort så vanliga föreställningen att allt som är lite mer polerat är snobbigt och därmed värdelöst. Den sticker också hål på alla den här mammans farhågor om att det skulle vara jävligare att gå i samskolan i Djursan än i en random betongbunker i Brandbergen. Min erfarenhet är nämligen denna…att det är betydligt snobbigare…i den meningen att den sociala kontrollen är hårdare…i områden som inte är särskilt glamourösa. Allra värst märkeshets t ex hittar man tveklöst i mexitegel heaven och i klassiska förorter..knappast i Djursholm eller på Östermalm. Faktum ÄR…att det är lättare att smälta in på Östermalm än på Söder…för där har alla jävlar en åsikt om vem du är, varför och hur du röstar. Den enda biljett du behöver för att funka i Sandhamn är att du vet hur man beter sig…på Utö t ex…då hamnar man i holmgång bara för att man behärskar gaffel och kniv…om man nu ska dra ut jämförelsen i skärgården. It’s the same same…jag vet det av erfarenhet.
Oh, one leap forward, two leaps back
Will YouTube give MTV the sack?
Waiting for the Great Leap Forward
It may have been Camelot for Jack and Jacqueline
But on the Hugo Chavez highway filling up with gasoline
Little Donald Rumsfield spies a rich lady who's crying
Over luxury's disappointment, so he goes over and he's trying
To sympathise with her but he thinks that he should warn her
To prepare to be bombed back into the Stone Age
In the former Soviet Union the citizens demand
To know why they are still the target of Strategic Air Command
And they shake their fists in anger and respectfully suggest
We take the money from our missiles and spend them on our hospitals instead
The Cold War now is over but the stakes are getting higher
I'm frightened of collateral damage and of friendly fire
And I don't think we can defeat no Axis of Evil
By putting 'smart bombs' in the hands of dumb people
Mixing Pop and Politics they ask me what the use is
I offer them my acupuncturist and massueuses
While looking down the corridor
Out to where my ego is waiting
I'm looking for the New World Order
Jumble sales are organised, all my mates got fat
Even after all this time you know you can still send me a fax
You can be active with the activists or sleeping with the media
While you're waiting for the Great Leap Forward
Oh, one leap forward, two leaps back
Will YouTube give MTV the sack?
Waiting for the Great Leap Forward
Well here comes the future and you can't run from it
If you've got a website I want to be on it
Waiting for the Great Leap Forward
In a perfect world we'd all sing in tune
But this is reality not American Idol
Waiting for the Great Leap Forward
So join the struggle while you may
The Revolution's just an ethical haircut away
When you're waiting for the Great Leap Forward
En fredagslunch mol allena i Östermalmshallen efter att med farsans hjälp installerat nya sängarna hemma. Sen satt jag och sökte samband för kvällens aktiviteter men uppenbart är inget sig likt för inte fan fick jag tag på O som är typ det säkraste kortet i leken om man vill ha hastigt middagssällskap. H och V var hos Hs mamma så jag hade någon slags frigång. Fick dock höra att MK var på väg till konotoret och att vi kunde ses på en öl innan han skulle möta upp sällskap på Storgatans bästa restaurang. Han behagade ju inte dyka upp, så 1900 packade jag ihop och tog bilen hem till Kungsholmen, parkerade på Hantverkargatan..hem och lämna väskan och gick solo till Mäster Anders. När man väl spolat i sig mellis, fernet, rött och 300g lätt rosa hängmörat med fantastiska tillbehör…DÅ hör man av O…som haft den dåliga smaken att äta hemma och nu är på väg för att möta upp MH på Odenplan.
Kaffe och taxi alltså…till, hold on nu…Storstad. Tror du man hör historiens vingslag eller… Har inte vart där på år och det var…inte som förr heller. Det var ju sjukligt trångt på den tiden man gick dit…men det var icke desto mindre top att träffa O och MH. Efter några öl och Minttu…MHs jävla tilltag…gick jag hemåt. Via Odenplan…
Lördag morgon däckbyte på BMW och det är ju sjukt effektivt…dessutom kunde jag äta korvfrukost där som i gamla tider. Kaffet i bilen och benet på dubbdäck ut till Berga där min familj spenderat natten. Promenerade förbi Hs barndomshem sen..har aldrig varit där innan. Mysigt kanske..men bisarrt långt bort. Och helt ärligt..jag vet inte vad som är värst…pepparkaksidyllen i skogen eller betongplattan jag växte upp på. Stundtals tror jag det sistnämnda var bättre i alla fall…allt sitter någon annanstans. Precis lika lite som lyckan bor i bilar, flotta hem eller kvinnor(se Lundellintervjun i helgens DN)…lika lite bor en lycklig barndom i det faktum att man kan bli utsläppt på en baksida av ett radhus in the middle of nowhere. Det ligger helt enkelt någon annanstans…
Det är stunderna i bilen på morgnarna mellan Kungsholmstorg och Östermalmstorg som jag har mina moments nuförtiden...som uppenbarligen är smärtsamt korta då avståndet mellan dessa platser är klart begränsat... Önskar jag hade datorn med mig då..eller en diktaphone som jag hade förr i tiden. Du vet, en sån där liten bandspelare med pyttesmå kassettband i. Brukade bära med mig den som Cooper i Twin Peaks och läsa in sånt som kom upp...exempelvis när jag var ute och körde bil. Över huvud taget är bilen en bra tänkarplats. Har haft några rätt avgörande ögonblick i bilen. Bortsett från att knulla i bilen…kan man plötsligt komma på att man inte längre har något att säga varandra. Man kan göra slut...bli ihop...ringa den där ouppnåeliga för att fråga...om en träff kanske kunde vara något...eller? Sitta tysta i hundrafytrio på Essingeleden i mörkret och lyssna på 747...köra ut till valfri skärgårdsbrygga för att kasta en mental ring åt helvete...köra på blankslitna sommardäck på årets halaste dag långt utav bara fan för att hinna träffas…ge av ett primalskrik i förtvivlan över att ens mormor försvunnit för snabbt...skruva upp när det spelas om pokerkväll i Vårby Gård och sitta kvar trots att hon står ute i ösregnet med resväskorna men själv sitter man och poppar järnet och vrålar att det här fan är som the Clash…fast på medelklasssvenska… Man kan krocka med cyklister och bli överkörd av lastbilar…bli av med körkortet utanför Nyköping...och sitta och böla på Sveavägen i rusningstrafik när radion spelar Thåström...
Har så mycket bra tankar då...som jag alltid hinner glömma när jag parkerat bilen i garaget, hämtat kaffe och kollat 1000 apor.
Förra helgen bjöd förresten på lite flashback från förr. Riche och Sturehof like BC med bror och A från Italien. Trevlig långmiddag med hjärtat på rätta stället..och en kille som fick spö av en vakt när vi gick hem. Hyser agg. Har aldrig riktigt fattat varför Sturehofsgruppen har så risig dörrpolicy. Jag har blivit utkastad från lilla baren en gång…vilket jag sen fick en ursäkt för dock...men det spelar ingen roll. Tycker man skulle kunna hålla en anständigare nivå mot folk i allmänhet...
Det svänger som fan. Hermann Dill dissade Alex Schulman härom veckan och Alex dissade tillbaka. Jag hissar Alex igår..och idag hissas Hermann. Båda lika välförtjänt. Av olika anledningar...men läs detta:
Inte bara jag som är trött på Åsa tydligen...och det fenomen som beskrivs i texten...
Någon som såg Janne Josefssons Debatt igår kväll på ettan? Om Carl Hamiltons vilja att hälsa med handen på tjejerna i Halal-TV. Vilken jävla pseudodebatt! Jesus! Det var länge sedan man bara satt och gapade. Dessutom hamnade Carl(som jag ärligt talat tycker rätt synd om även om han uttryckte sig plumt när han trodde kameran var av) i samma soffa, bildligt talat, som en skånsk Sverigedemokrat...som för övrigt borde ha textats. Bussigt...
Priset i dumhet tog annars skönt tolerantsofta vänstermänniskan Zaida Catalan som, som svar på uppfattningen att man lite får ta seden dit man kommer, tyckte att man skulle vara tolerant. Bra så..än så länge inget konstigt..men när hon sen ska exemplifiera det hela gör hon veckans självmål då hon säger ungefär att "jag reser väldigt mycket...när jag kommer till Franrike kindpussas jag". Ja...du sa det själv...man tar seden...
Min åsikt i hälsafrågan? En nära bekant kvinna råkade ut för detta härom veckan. En pappa till ett barn i hennes barns klass vägrade hälsa på henne av religiösa skäl. Nekade en framsträckt hand... Hade det varit min fru så hade jag sökt upp mannen ifråga och frågat om han har problem. I mina ögon är det en förnedrande handling att inte kunna ta en kvinnas hand... Hade det varit mig själv det hänt hade jag nog inte ställt till en scen..men kvinnan ifråga som nekat att ta mig i hand..hade sannolikt förpassats till kategorin människor jag inte tänker umgås vidare med. Precis på samma sätt hade jag agerat om en svensk kvinna eller man nekat att ta min hand. Ingen skillnad därvidlag...som de som så gärna ser rasister i varje hörn troligen skulle försöka göra gällande...
Jag reser också mycket Zaida Catalan. I Italien kindpussas jag..men inte i Finland. Så kan det vara...
Nackspärr. Fan vad jobbigt det är. När jag skulle till ortopeden igår för att kolla min trasiga axel så smäller det till och hela trapetiusmuskeln krampar som om det vore min sista stund. Nu kan jag inte röra huvudet...suck.
Gick till Fältan på lunchen och satt där och läste Metro...kände att jag blev mer och mer upprörd ju längre in i tidningen jag kom. Till exempel…detta:
En rätt så hopplös krönika som tar avstamp i det sorgliga att visa mord engagerar mer än andra. Må så vara... Hon drar paralleller mellan Riccardo Campogiani och en Ahmed Ibrahim Ali som knivats och sen dumpats(!) av någon förmodad ”polare” utanför KS. ”Polaren” stod för övrigt inte att finna..han drog...lämnade Ahmed Ibrahim på marken och stack.
Det finns ju dels en haltande jämförelse här…det ser man ju direkt.. Men framförallt…blir det intressant när Nabila drar på klassväxeln. Klass...det är alltså mitt specialämne. Det jag inte ältat om Bourdieu och klass är inte värt att älta. Jag har alltså rätt torrt på fötterna när jag säger att den här Nabila med sin krönika, där hon definierar Riccardo som ”överklass” och Ahmed Ibrahim Ali som underklass, istället för att belysa något intressant instället bara gräver vidare på klyftan.
Alltså..vad hon gör här är att hon skapar..helt själv och utan hjälp...klasskillnader som inte finns. Bara definitionen av överklass...hur lyder den i Nabilas värld? Är familjen Campogiani överklass eller en helt vanlig invandrarfamilj boendes i innerstan med restauranger och en viss framgång? Jag röstar för det sistnämnda. Är exempelvis Ian Wachtmeister överklass? Ja...mycket tyder på det va? Men du vet, jag är rädd att Nabila inte ens vet något så basalt att vi har ett adelsstånd i Svea rike. Och då blir det plötsligt rätt ointressant att prata klass...om själva definitionen är pengar.
Det här är en rätt vanlig hållning i förorten. En annan måttligt begåvad representant för det här förenklade vi-och-dom-tänket är ju hon med de kopierade krönikorna..Alexandra Pascalidou...som när hon kom i trångomål angående nämnda plagiat drog till med det vanliga..att hon är från Rinkeby och hennes mamma har jobbat som städare hela livet. So what? Min morfar krattade gräs åt överklassen på 40-talet när han inte hade pengar...inte fan ger det mig rätten att skriva punchiga tyck-synd-om-oss-krönikor i rätt så vittspridda publikationer som exempelvis Metro...
Med kompisar som Nabila behöver förorten inga fiender…
Förresten...hon Josephine Bornebusch..har ju inte bara ett festligt namn...hon är ju också sjukt bra. Dessutom en av de vackraste kvinnorna i världen...som lök på laxen liksom.
Vet att jag och H pratade om henne för knappt två år sedan..och H sa det...att hon kommer aldrig att få ett "riktigt" skådisknäck...för hon är förjävla snygg. Stämmer säkert...för bra nog är hon.
Var ensam hemma med V natten till fredag. Hennes första natt utan sin mamma så det var ju en utmaning kan man säga... Det gick rätt bra dock..kan man väl sammanfatta det. Var bara vaken några timmar på natten...vilket får betraktas som godkänt. Imorse sov vi, efter några snoozningar av V, till halv nio...lyx... Sen frukost, klä henne...yada yada innan man fick gå UT i den otroliga Stockholmsmorgonen. Dock bara så långt som till bilen...för att åka till H där hon sovit borta över natten...på Gärdet.
Lämnade V där för att sen ha rendez vous med dom på NK en timme senare. Åkte ner på stan och försökte ställa bilen någonstans...lyssnade på Supremes...'Stop in the name of love'..och man har ju hört den tusen gånger förut men det var nog fan först idag som jag hörde vad FET den är...av någon anledning...
...var, antagligen av sömnbrist sådär bakisluddig i huvudet när jag styrde runt där i min stad...i solsken och nästan nollgradigt. Det ÄR fanimig makalöst fint här då. När jag åkte för andra gången in på Döbelnsgatan så kom jag på varför jag aldrig skulle kunna lämna stan...för att den slags hemkomst jag kände där och då...efter bara ett år på Kungsholmen...dvs samma jävla stad...den känslan av tilhörighet och hemma...är fullt tillräcklig för att få mig att tåras. Att flytta till typ Göteborg...eller vafan..New York eller London eller vad du vill..för att komma hem efter ett år och smälla av vid åsynen av stan...it's not worth it.
Gick till NK sen och drack kaffe i väntan på H och V som kom sen..och så gick vi och köpte sängar av en väldigt betagande dam innan vi passerade P på vägen ut och jag shoppade loss till garderoben...
Sen kyrkogården i Solna förbi gravarna och mormor...MORMOR...fan...vad jobbigt det var.
Men Allhelgonahelgen är en fortsatt helgfavorit. Gillar kyrkogården...faktiskt...framförallt när den är ljus...och full med folk.
Skippade sen familjemiddag hos mor och far...V var så trött..och jag med...och så är det så sjukt jobbigt att komma hem sent med V sovande i bilen och kryssa runt och leta parkeringsplats för att tillslut hitta en på andra sidan Landstingsparken...typ.
