När jag kom till Malmö Stadion
var det AIK för hela slanten
Vadde var vår mittfältskung
och Gary slet sig loss på kanten
Youtube är en fantastisk sak...
/M
15.01
[kommentar]
Precis som jag misstänkte så tar det här mer tid än jag kunde ana. Livet är inte heller så jäkla varierat längre…allt färre krogbesök att redogöra för. Istället är det mycket matlagning för mig nu och det börjar faktiskt sätta sig. Har dock upptäckt att det kostar minsann pengar det med…en hängmörad biff kommer ju inte gratis. Men, vafan, det är såhär det är nu och det börjar sätta sig… Min dotter som härmed kallas V har väl bjudit på ömsom vin ömsom vatten men inatt har jag dock fått sova hela natten…
Mycket fokus på jobb också. Ska flytta kontoret från Söder äntligen och det känns som en befrielse även om man kommer att sakna Kaffebar som är det bästa man kan hitta på hela den ön.
Hann läsa lite som hastighast i DN imorse om pojkar och våld och man kan ju inte säga annat än att det kan bli svårt att få idrottspubliken att sluta slåss så länge dom på planen gör det. Det gäller ju i allra högsta grad inom ishockey men i viss mån även på fotbollsplan..kolla Zidane… Jag säger inte att våldet ska bort från hockeyn..det är nog omöjligt…men fundera då på varför det är omöjligt…sannolikt är det för att det är så reptilhjärnan löser problem. Därmed gäller sannolikt samma regler bakom Råsundas norra läktare…don’t u think?
/M
14.07
[4 kommentarer]
Tanti grazie!
Tack alla för glada tillrop i samband med min dotters ankomst. Jag ska försöka lova här och nu att det inte ska bli någon förnumstig pappablogg eller något annat i den stilen. Jag förbehåller mig dock rätten att återge den aktuella känslostämningen. Det har visat sig äga ett visst mått av allmänintresse.
Det är nämligen såhär mina kära läsare, att det där med barn. Det är allt annat än en picnic, en promenad i parken eller en dag på stranden. Helvete vad jag är trött! Trött, orolig och lätt irriterad…ungefär så känner man sig. Visst är jag glad ibland också men framförallt då när hon sover. Detta av två skäl. Dels är hon jävligt söt då och dels är det ett tecken på att hon är mätt och nöjd…vilket är två av de mest eftersträvansvärda av tillstånd man kan uppnå som treveckors bebis.
Det är alltså så att den där stora lyckan man kände direkt efter födseln, när man kunde konstatera att man fått en välskapt dotter, den avtar för att säkerligen återkomma och ersätts av en massa andra omtumlande sinnestillstånd vilka ger till följd att man undrar om man är en taskig farsa som inte går som på moln. Detta meddelas endast på detta sätt. Nu har jag sagt det.
Jag inser ju givetvis att det vänder..och faktum är att man ser en del framsteg i vår kommunikation. Men nota bene…föräldraskap är tveklöst din tuffaste match.
Åter snart med andra glada nyheter.
/M
11.39
[1 kommentar]
